Två veckor utan varandra

Två veckor har hon varit borta på konfirmationsläger i Frankrike och så kom hon äntligen hem idag! Som vi har saknat henne! Jag har kommit på mig själv med att gå in i hennes rum ett dussin gånger om dagen då vi varit hemma, för att kika in bara. Se så att hon inte råkat komma hem bara sådär, och se så att rummet ser fint ut för henne att komma hem till.

Jag har nämligen inte lämnat det orört. Det har städats, bäddats rent, köpts nya lakan, ny filt och ställts in en bukett av luktärtor från trädgården. Precis så som jag själv skulle vilja komma hem till en nystart av något slag. Efter varje resa brukar jag vilja komma hem med känslan av nystart.

Bilderna i början av inlägget är från när jag lämnade av henne för 14 dagar sedan, och de ovan här är när vi hämtade henne på tåget idag. ”Jag ska krama och pussa Adrina massvis!” satt Elsies och sa som ett mantra i bilen på vägen till Linköping. Väl på stationen mötte vi Adrinas pojkvän. Väldigt gulligt. Tonårskärlek är ju väldigt fint.